tisdag, oktober 17, 2006

Vi vet vem som gjorde Vietaskuppen!

Kan ropa ut det i rubriken så där som flickan gör i öppningsscenen. Visst var det spännande när polisen lyste med ficklampan över publiken och frågade, vet du något? Damen i det äldre paret i bänkraden framför mig klappade lugnande på sin mans ben. Den gråhårige gentlemannen till höger om mig skruvade på sig lite besvärat. Jag tänkte att snart reser sig någon upp. Tänk om någon skulle säga något...

Rökmaskiner borde förbjudas, mina luftrör har varit i eländig form hela helgen och inte tillför den där röken något heller.

Igår kväll såg jag en bit av Lars Noréns drama Natten är dagens mor, visst var det ett helt annat skådespel men också så deprimerande, jag tröstade mig med några roliga scener ur Vietaskuppen. Brorsan, Sune eller Rune (vad hette han?) han var min favorit, i synnerhet scenen vid bardisken i Gällivare. Men mammans monologer om att vänta och den senare om hur hon vek ihop och la ifrån sig handduken och sedan låg den där, hopvikt och fortfarande ren... ni som var där förstår, ni som ännu inte sett pjäsen kommer att förstå.

Maten då? Laxtartar på kavring med skaldjursvinaigrette var min favorit!

/Karin

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tyckte verkligen att det var en riktig Niemiberättelse! Men jag känner mig ändå lite snuvad, för fortfarande vet jag ju inte vem som gjorde kuppen, på riktigt alltså...

Och jag tycker att de fristående monologerna, särskilt mammans, verkligen lyfter pjäsen. Tex: "Ett gummiband är alltid ett gummiband, även om man steker det i ister." som mamman sa till brosan när han föreslog att hon skulle gå upp i vikt.

Anonym sa...

..hmm.. själv föredrar jag repliken om kåldolmarna...:-).

karin-odlar-sin-trädgård sa...

Annelie: Ja den kommentaren också, det är liksom i de små formuleringarna guldkornen i den här pjäsen ligger.
Man fick ju också förklaringen till varför en fin och dyr bil är så viktig för norrbottningen, det är det materiella man ska visa upp...

Sofia: Måste få tag i manuset, det där om kåldolmarna var ju bäst, har velat höra det igen sedan jag träffade dig idag och du påminde mig.