måndag, oktober 30, 2006

Sushi för nybörjare (och erfarna)

Välkomna på nästa bokjunta hos mig tisdagen den 7 november! Det blir en bokjunta med extra allt - sushi, bastu och "Tillsammans är man mindre ensam"...
Mitt förslag är att vi täffas på Sushibaren kl. 18 och äter där - det blir enklare med beställning, betalning etc. och dessutom är restaurangen himla mysig! Jag bokar bord för 7-10 pers. Sedan beger vi oss hem till mig och en varm bastu. Vi avrundar kvällen i mina soffor över en kopp te...
Låter väl som en OK tisdag? Tillsammans är man ju mindre ensam ;)

Sushimeny hittar du här:

Helena

tisdag, oktober 17, 2006

Nästa träff

VI bestämde väl att vi skulle ses den 7:e November, 17:30-18:00 hos Helena för att basta, äta japanskt och diskutera Anna Gavaldas "Tillsammans är man mindre ensam"? Helena får väl komma med en mer detaljerad inbjudan lite längre fram.

Jag började i alla fall läsa boken i går och den verkar vara en riktig höjdare!! Ni har något att se fram emot, ni som inte har börjat läsa ännu!

/Annelie

Vi vet vem som gjorde Vietaskuppen!

Kan ropa ut det i rubriken så där som flickan gör i öppningsscenen. Visst var det spännande när polisen lyste med ficklampan över publiken och frågade, vet du något? Damen i det äldre paret i bänkraden framför mig klappade lugnande på sin mans ben. Den gråhårige gentlemannen till höger om mig skruvade på sig lite besvärat. Jag tänkte att snart reser sig någon upp. Tänk om någon skulle säga något...

Rökmaskiner borde förbjudas, mina luftrör har varit i eländig form hela helgen och inte tillför den där röken något heller.

Igår kväll såg jag en bit av Lars Noréns drama Natten är dagens mor, visst var det ett helt annat skådespel men också så deprimerande, jag tröstade mig med några roliga scener ur Vietaskuppen. Brorsan, Sune eller Rune (vad hette han?) han var min favorit, i synnerhet scenen vid bardisken i Gällivare. Men mammans monologer om att vänta och den senare om hur hon vek ihop och la ifrån sig handduken och sedan låg den där, hopvikt och fortfarande ren... ni som var där förstår, ni som ännu inte sett pjäsen kommer att förstå.

Maten då? Laxtartar på kavring med skaldjursvinaigrette var min favorit!

/Karin

onsdag, oktober 11, 2006

Kajsa Ingemarsson

Jag såg på Akademibokhandeln idag att Kajsa Ingemarsson, ni vet hon som skrivit "Små citroner gula", har skrivit en annan bok med titeln "Den ryske vännen".
Är det någon som läst den? På baksidan av pocketboken var det ett citat "Hennes bästa bok hittills". På Adlibris fanns en recension med citatet: "Den sämsta av Kajsas böcker, tyvärr...". Eftersom Kajsa Ingemarsson verkar skriva böcker av varierande kvalitet undrar jag nu om "Den ryske vännen" kan vara någonting att läsa. Har någon vågat prova den??
//Annelie

måndag, oktober 02, 2006

Doktor Glas och Pastor Gregorius

Kommer ni ihåg att Karin pratade om "Doktor Glas" i vintras?
Boken skrevs av Hjalmar Söderberg och utkom första gången 1905 då den provocerade på temat "Får man döda en annan människa för att rädda en annan?".







Handlingen är tämligen enkel: Doktora Glas får på sin mottagning besök av en ung, vacker prästfru vid namn Helga som är gift med den gamle, tjocke, fule Pastor Gregorius. Under besöket kommer det fram att hon tycker att Gregorius är förfärligt motbjudande och vill inte ha något samliv med honom. Doktor Glas tycker synd om Helga, och blir nog också lite förälskad i henne. Han börjar fundera på hur han kan lösa Helgas "problem" och till sist blir hans frågeställning: "Har en sådan motbjudande man som Pastor Gregorius egentligen rätt att leva?".

Boken är tunn och lättläst, om än jag till viss del störde mig på det ålderdomliga typsnittet i boken.

Den verkliga behållningen av "Doktor Glas" fick jag dock sedan jag läst uppföljaren "Gregorius" som utkom 2004, skriven av Bengt Ohlsson.

Bengt Ohlsson har varit modig och vågat vända på den klassiska historien "Doktor Glas". Samma händelser och skeenden beskrivs, men istället beskrivna ur Pastor Gregorius synvinkel. I "Gregorius" växer en helt annan berättelse fram som helt enkelt blir en fin kärleksberättelse. Slutligen ser Pastor Gregorius att kärleken kan hjälpa honom att komma vidare...

"Doktor Glas" och "Gregorius" är skrivna med olika berättarteknik. "Doktor Glas" är skriven i dagboksform och ganska sparsmakad vad gäller beskrivningar medan "Gregorius" är mycket fylligare beskriven och mer berättad som en modern roman. Därför måste man låta sig sjunka ner i Gregorius berättelse och inte bara skumma sig fram till de gemensamma scenerna i de båda böckerna.

Böckerna måste bara läsas i par! En riktig läsupplevelse! Men om man inte läst "Doktor Glas" sedan tidigare kan jag inte säga vilken som man ska läsa först - Det väljer du...